SkyddsÄngel (SWEDISH)

Eftersom att jag suger så mycket på engelska så tänker jag skriva en historia på svenska som ingen här någonsin kommer att förstå. Men det är bra, då slipper alla läsa det här ;)



2Likes / gillningar
6kommentarer
1133Visningar
AA

2. Ängel ((KLADD))

Som vanligt står Liza och väntar på mig utanför skolgården. Jag förstår inte varför längre, hon verkar bara vara väldigt angelägen om att bli min kompis. Synd för henne med tanke på att jag redan har en bästis. Världens bästa kompis som alltid förstår mig och aldrig skulle svika mig. Det är lite synd att jag inte kan berätta precis allt om mig för henne men jag tror inte att hon är helt ärligt mot mig heller, så det gör ingenting. Hon finns iallafall där. Chris är mycket bättre jämfört med Liza. Inte för att det är någonting fel på Liza. Hon är jätte trevlig när hon pratar med mig varje morgon, men ibland är hon lite för mycket. Som i fredags bestämde hon sig för att prata om sin farmor som är "jätte snäll och gör jätte fina stickade tröjor". Det är bara det att jag inte gillar sådana samtalsämnen så där direkt på morgonen. Liza kommer fram till mig med ett jätte stort leende på läpparna.

"God morgon!" Ler hon. Jag suckar inombords men gengäldar ändå leendet. Har jag verkligen inget bättre för mig än att prata med Liza varje morgon? Nej. Jag svarar henne någonting som liknar hennes god morgon och skyndar mig mot skolan. Jag försöker intala mig själv att jag har bråttom in så att jag inte ska må så dåligt över att jag är taskig mot Liza. Men hur bra funkar det? Det spelar nog ingen roll hur fort jag går. Om jag började springa skulle nog hon hänga på lik förbannat som om det var helt normalt att springa efter en flyende person. Vilket jag vet att det är. För jag gör det så gott som dagligen. När någon försöker smita ifrån mig för att inte bli skadad måste jag ju springa efter. Eller hur? Varför kan jag vara taskig mot varenda skurk jag ser men inte mot en tjej i min skola? Som förresten, enligt mig, kanske är lite knäpp. Då menar jag inte på grund av hennes kläder -hon har långa byxor av ett material jag aldrig sett förut i mitt liv och en stickad tröja med en katt mitt över bröstet, hon skäms inte ens för det- men ibland är det som om hon sitter och smider elaka planer eller någonting för hon kan sitta på en lektion och sen helt försvinna in i tankar och inte svara på frågor hon får. Visst är jag kanske också lite sådan, men jag väljer att inte lyssna.

"Så jag tar med den på måndag då?" Frågar hon mig. Jag kollar på henne. Jag har ingen aning om vad vi pratar om. Jag har bara mumlat lite här och där och sagt vad som har verkat passa in, jag har inte precis lyssnat på riktigt.

"Visst" Svarar jag med ett leende. Jag måste komma på vad vi pratar om. Vi har kommit in i skolan och fram till mitt skåp där Chris står och väntar på mig.

"Hej Christina!" Liza ler stort och hoppar lite på platsen när hon vinkar frenetiskt till Chris fast vi bara är tre meter ifrån henne. Jag höjer på ögonbrynen knappt märkbart åt Chris, men hon ser det såklart. Hon ler tillbaka.

"Hej Liza" Säger Chris med en bit ironi i rösten. Hon hostar lite. Chris tycker av någon anledning att Liza är jätte rolig när hon följer mig runt överallt. jag kan se skratten inuti henne som vill komma ut.

"Jag måste gå och hämta mina böcker" Säger Liza fortfarande med det där leendet på läpparna och pekar med tummen bak mot sitt skåp. Ja, hon gick förbi sitt skåp för att följa mig till mitt. "Men vi ses väll på lunch rasten?"

"Själv klart!" Jag öppnar mitt skåp och sticker in huvudet så att hon inte ska kunna se min grimas. Liza går efter ännu en liten vinkning.

"vart får hon all energi ifrån?" Utbrister Chris. "Hon är som en duracell kanin på socker" Jag skrattar.

"Hon försöker bara vara snäll, hon har väll inga kompisar" Säger jag glatt. Chris kollar misstänksamt på mig. Jag tar ut mina böcker och går bredvid henne mot lektionen. Leende.

"Vad är det med dig idag? Du brukar vanligtvis inte vara så här" Jag skrattar lite åt hennes kommentar.

"Hur då så här?"

"Så här glad. Går du på droger?"

"Nej" Jag skrattar ännu lite mer. Hur ska jag kunna förklara för henne att allting idag känns helt normalt. Ingen är efter för att döda mig, jag har ingen jag behöver skydda, jag kunde till och med ha på mig en vanlig tröja i morse. Det går framåt. Jag lär mig hur jag ska hantera de två vingarna jag har på ryggen. Vi kommer in i lektionssalen. Plötsligt får jag en Flashback till dagen när allting hände. Hur jag satte mitt liv i fara för att rädda min syster. Vem hade inte gjort det? Nu undrar jag om jag hade gjort någonting annorlunda ifall jag visste att jag skulle bli en skyddsängel.

anslut Movellas / gå med i Movellas Ta reda på vad all prat handlar om. Gå med / anslut nu för att dela din kreativitet och passion
Loading ...