shit happens but life goes on

(this fan fiction is swedish)
sara är 17 år och bor i sverige med sin mamma, pappa och store bror. de är en lyklig familj tills den där olykan som förendrade deras liv föralltid, sara hamna snett, fel kompis gäng, droger och annat skit därför flyttar de till atlanta i usa. de ska börja om från noll, ny starta livet. i atlanta träffar sara JUSTIN BIEBER!

denna fanfiction hanlar helt enkelt om att det händer saker i livet som vi inte kan kontrolera men livet går vidare och man måste fortsätta framåt och inte blicka bak på dåliga minen

läs för att få veta vad det var för olyka och vad händer när sara träffar justin? kanske kärlek? kanske svek? eller kanske det inte händer nåt alls?;)
läs, läs, läs!!!

1Likes
0Comments
619Views
AA

2. olyckan

jag sprang upp på mitt rum och ringde lovisa. hon svara efter några singnaler och jag skrek

-jag ska få ett syskon

-omg skrek lovisa lika högt och uppspelt som jag.

vi fortsatte pratta i typ 20 min sen skulle jag äta middag. anton skulle på träning så vi åt middagen ganska tidigt för att han ska hinna ditt i tid. efter maten skyndade sig anton och mamma sig  ut i bilen och körde iväg medans jag och pappa plockade undan disken och satte på tv.

annikas pov (saras mamma)

jag körde anton som vanligt, det börja bli lite halt ute och vi hade fortfarande inte satt på vinterdäken än. vi kom fram till ishallen och släpte av anton sen parkerade jag bilen och gick upp i kafeterian ovan för isen så man kunde kolla på träningen. jag tänkte att det var onödigt att åka hem för att sen åka tillbaka igen.

jag går och väntar i bilen tills du kommer skrek jag till anton när han gick förbi mig på vägen till ombytes rummet. dören öppnades på bilen och Anton klev in. vi åkte ut på motorvägen. vi åkte fram till korsningen, när det blev grönt började jag köra. jag hörde någon tutta så jag tittade åt höger, då ser jag en last bil komma med full fart mot bilen. jag va i shock kunde inte röra mig, jag hörde anton skrika på mig att baka eller köra men jag kunde inte. mina ögon blev tårfyllda. det kändes som om allt gick i somochen, anton tog min hand och sa "jag älskar dig". du vet hur man säger i filmer att hela sitt liv spelades upp i huvudet men jag kan säga att det gör det inte, i alla fall inte på mig. minna tankar flög ner till barnet, barnet i min magge, sara och paul (saras pappa). det va det sista sen blev det svart.

saras pov

pappa insesterade om att få se på nyheterna så det fick bli det. först var det något om någon bomb i kista, ovanligt sa jag med en sarkastisk ton och pappa höll med. sen kom det upp en liten ruta på sidan om den pratande tanten i tv rutan. det var en bild på en upp och ner vänd vit audi precis som våran. kvinnan började prata om en bil som blivit på körd av en last bil på e4an för en kvart sen. det var två människor i bilen båda dog direkt men de har ännu inte identiserats än. de körde en vit audi med registrerings skylten aht *** det va då det klicka. pappa sa jag försiktigt och tittade på honom, han var som fast klistrad mot tv. jag fortsate lika försiktigt som föra gången det är mamma och anton va? vågade inte höra svaret. pappa tittade inte äns på mig han bara nickade och en ensam tår ran ner för hans kind. då sprak det för mig med jag grät så att tårarna bara sprutta. pappa tog in mig i en kram. jag viste inte vart jag skulle ta vägen. efter att ha suttit i pappas famn i en halv timma typ och gråtit så tog tårarna slut, jag kunde inte gråta mer. vi bestämde oss för att ta oss ner till polis staionen för att få reda på vem som körde på dom och vad polisen skulle göra åt det. 

 

 

   

 

 

Join MovellasFind out what all the buzz is about. Join now to start sharing your creativity and passion
Loading ...