shit happens but life goes on

(this fan fiction is swedish)
sara är 17 år och bor i sverige med sin mamma, pappa och store bror. de är en lyklig familj tills den där olykan som förendrade deras liv föralltid, sara hamna snett, fel kompis gäng, droger och annat skit därför flyttar de till atlanta i usa. de ska börja om från noll, ny starta livet. i atlanta träffar sara JUSTIN BIEBER!

denna fanfiction hanlar helt enkelt om att det händer saker i livet som vi inte kan kontrolera men livet går vidare och man måste fortsätta framåt och inte blicka bak på dåliga minen

läs för att få veta vad det var för olyka och vad händer när sara träffar justin? kanske kärlek? kanske svek? eller kanske det inte händer nåt alls?;)
läs, läs, läs!!!

1Likes
0Comments
617Views
AA

4. löften kan brytas i nödfall

en månad har nu gått sen begravningen, jag hänger fortfarande med anton och hans gäng som nu också är mitt gäng. jag har inte träffat lovisa på länge och är sällan hemma. pappa börjar bli orolig men jag bryr mig inte för när jag är hemma pratar vi endå inte med varan, pappa sitter oftast vid tv och tittar på någon sport och jag sitter på mitt rum vid datan.

nu va jag hemma fast jag ska ut igen när julia kommer med bilen. vi ska dra till floden och bli packade. hej då skrek jag till vardagsrummet och smälde igen dören utan att vänta på ett svar. nere vid floden satt redan jonas och anton och rökte på. vi satte oss brevid och börja.

efter kanske 2-3 timmar kom det ner någon mot oss. jag såg inte riktigt vem det var fören personen stod framför mig, det va lovisa hon såg inte så glad ut men jag va då hög att jag bara började skratta jag kunde inte sluta. lovisa tog mig i armen och drog bort mig till ett träd litte längre borgt.

-vafan håller du på med!! skrek hon i mitt ansikte.

-jag har kul vafan håller du på med!! skrattade jag tillbaka.

-sara jag är orolig för dig du har inte varit dig själv sen begravningen. hur är det? jaag tror allvarligt att jag måste bäretta det här för din pappa.

-nej snälla lovisa säg inget till pappa han skule bli för tvivlad vi du värkligen att han ska bli enu ledsnare än han redan är?

-nej men han måste veta vad du håller på med.

- lova att du inte säger något!?

-okej jag lovar om du slutar!

-visst jag ska

-nu!!! jag går nu och Jag vill att du slutar annars kommer jag säga.

-ja jag ska ska bara ikväl sen inte igen

-skyll dig själv jag orkar inte bry mig mer för du bryr dig inte om mig eller någon omkring dig längre.

sen sprang hon ivägjag stapplade ner till de andra igen tog en ny hashcigg och sen kommer jag inte ihåg mer. när jag vaknade nästa morgon var allt ljust och vitt och suddigt. jag undrar var jag är kanske i himmlen men jag är inte död, kanske i mitt rum men jag har inga vita vägar dom är mörk lila. hej jag ser att du har vaknat hörde jag en röst den kändest långt bort men ändå så nära. jag slog upp ögonen hellt och såg en ung tjej i blåa kläder. -var är jag frågade jag hest. - du är på sjukhuset för att du har tagit en över dos. jag ska bara kolla dina värden sen ska jag kalla in din pappa.

pappa kom in och såg förstörd ut. han hade mörka ringar runt ögonen och håret som alltid såg så tillfixat ut var en katastrof. - åå min älskling vad har du gjort! sa pappa fast inte som en fråga mer som ett uttryck. -förlåt lyckades jag trycka fram. mina ögon vattnades och det gjorde pappas också vi krammade sen strund. sen kom samma tjej in igen och jag antar att hom va doktor eller något. hon sa att jag hade fått till baka mina värden men att jag va tvungen att vara kvar på sjukhuset tills imorgon förmiddag. lovisa kom in springandes med tårar i ögonen, hoppade upp i sägen och krammade mig det hårdaste hon kunde. vi satt och pratade under en stund innan en annan sjuksjöterska kom in och sa att jag behövde villa så pappa och lovisa va tvugna att gå ut ur rummet. jag somna ganska snabbt.

LOVISAS POV

jag visste att jag va tvungen att bryta mit löfte till sara och bäretta för hennes pappa att det inte va första gången sara hade röktpå. efter jag berättat för honom om sara satt han först som förstelnad i soffan men sen sa han med alvarlig röst -tack för att du bärettade jag tror nog det är bäst att du går hem nu så jag kan prata med sara om det här. okej saa jag och gick mot utgången.

SARAS POV

pappa kom in i rummet utan lovisa och han var röd som en tomat i ansiktet och jag kände på mig att det här inte skulle bli bra. och så började han skrika på mig och då började bråket. när pappahade lugnat ner sig och satt sig på en stol som fans i rummet började han med låg röst, -vi ska flytta till faster anne i atlanta, jag har redan pratat med henne om att flytta ner dit men jag ville inte att du skulle behöva lämna lovisa och alla bra minnen med mamma och anton med jag antar att det blir bäst att flytta ifrån allt och börja om. - pappa du måste skämta med mig jag tänker inte flytta!! -du har inget val jag bästämmer att vi flyttar så snart vi hittar flygbiljetter.

dagen efter kom jag hem från sjukhuset och jag hade ute gångsförbud tills vi skulle åka till atlanta. pappa hittade ett par biljeter till atlanta och flytt firma som skulle flyga ner våra saker. planet går om en vecka. jag kunde inte fatta att lovisa sa till pappa och att jag nu måste åka till anne i atlanta tack vare henne, jag är så arg på henne fasst jag fattar att hon bara ville mitt bästa som pappa och som jag skulle om det va lovisa som va i den här sitvationen och inte jag.

Join MovellasFind out what all the buzz is about. Join now to start sharing your creativity and passion
Loading ...