Om Jag Kunde Drömma

  • by
  • Rating:
  • Published: 12 Dec 2012
  • Updated: 30 Oct 2013
  • Status: Complete
Den här historien handlar om Angel. Hennes låsas pappa (Derek) misshandlar och våldtar henne. En dag bestämmer hon sig för att rymma. Hon tar sina saker och hoppade ut genom fönstret och sprang iväg med Derek tätt efter sig. Hon lyckas gömma sig i en hemlig grotta som ingen annan känner till... Trodde hon... Liam hittar henne och låter henne bo hos honom och hans kompisar. Dom tar en promenad till en park en dag och där hittar Derek henne. hon lyckas komma undan men han följer efter dom och hittar vart hon bor. Han kidnappar henne och Liam. han låter henne dö en långsam död...

2Likes
0Comments
1486Views
AA

2. Liam

 

Vi hade bråkat igen. Jag och mina kompisar. Jag kunde inte komma på vad det handlade om. Men jag orkade inte höra dom skrika på varandra mer. Jag tog min jacka och gick ut. Det hade precis börjat bli mörkt ute. Det var i slutet av juli så det var kallt ute på kvällen. Killarna sprang ut efter mig. När dom var bakom mig började jag också springa. Jag var snabbare än dom så dom hade snart tappar bort mig. Jag var på väg till vatten fallets hemliga grotta. Det var inte många som kände till den men min mamma och hennes kompisar hade hittat den.  När jag kom in i grottan satt det en tjej där. Jag vart förvånad. Hon hade blod sprängda ögon och var mycket vacker. Hon såg liv rädd ut. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag sa "Hej" och gick närmare. Hon tittade på mig och kröp bort mot gottväggen  Jag vart ännu mer förvånad. Hon verkade rädd, för mig? "Hur hittade du hit?" frågade jag. Hon svarade fortfarande inte så jag gick och satte mig på andra sidan grottan. Hon harklade sig och sa" min mamma hittade grottan med sina kompisar..." Jag tittade upp. Det var den vackraste rösten av alla jag hade hört. "min mamma med!" svarade jag. hon tittade upp och in i mina ögon. Hennes ögon var blå som havet. Jag log. " dom måste ha vart vänner" sa jag. Hon nickade. "Hur länge har du vart här?" frågade jag. Hon tittade  på sin klocka som hon hade på armen och strök sitt lockiga bruna hår bakom ena örat och la det på höger sida. Hon tittade upp och sa " i snart 5 timmar." Jag blev på nytt förvånad. Hon hade inte mycket kläder på sig och det var ganska kalt ute. Jag tittade på henne och frågade "varför?" Hon svarade inte. Det var då jag upptäckte att hon inte hade några skor på sig. "fryser du?" frågade jag. Hon nickade. jag gick fram till henne och la min jacka över hennes axlar. Jag satte mig bredvid henne och sa " förresten heter jag Liam." jag sträckte fram handen för att hälsa. Först ryggade hon bakåt, men när hon förstd att jag ville hälsa sträckte hon fram sin hand och sa" mitt namn är Angel." Hon heter Angel. Det var ett passande namn eftersom hon såg ut som en ängel. Jag log och sa " vilket fint namn." hon rodnade. Vi satt och pratade en stund och det började bli sent.  "Ska vi gå hem?" frågade jag Angel. "jag kan inte" svarade hon med tårar i ögonen. "Varför?" frågade jag. "Jag kan inte säga..." svarade hon. " Om du vill kan du följa med mig hem" sa jag. Hon nickade och reste sig upp. Jag började gå och vände mig om. Hon stod fortfarande stilla. "Kom då!" sa jag skrattande. Hon såg skeptisk ut. " jag ska inte göra dig illa" sa jag fortfarande skrattande. Hon tog ett steg, men föll ihop igen. Jag förstod att det var något med hennes fot. Jag gick fram till henne och hjälpte henne upp igen. Hon såg ut att ha ont. Jag lyfte upp henne samtidigt som jag frågade vad som hade hänt. "Jag hoppade ut genom fönstret..." sa hon. Jag stannade och frågade "Varför?" Jag fick inget svar, så jag började gå igen.  
Join MovellasFind out what all the buzz is about. Join now to start sharing your creativity and passion
Loading ...