Om Jag Kunde Drömma

  • by
  • Rating:
  • Published: 12 Dec 2012
  • Updated: 30 Oct 2013
  • Status: Complete
Den här historien handlar om Angel. Hennes låsas pappa (Derek) misshandlar och våldtar henne. En dag bestämmer hon sig för att rymma. Hon tar sina saker och hoppade ut genom fönstret och sprang iväg med Derek tätt efter sig. Hon lyckas gömma sig i en hemlig grotta som ingen annan känner till... Trodde hon... Liam hittar henne och låter henne bo hos honom och hans kompisar. Dom tar en promenad till en park en dag och där hittar Derek henne. hon lyckas komma undan men han följer efter dom och hittar vart hon bor. Han kidnappar henne och Liam. han låter henne dö en långsam död...

2Likes
0Comments
1474Views
AA

13. Angel

 

jag vaknade av att någon tog tag i min arm. Det var Erik. Han la sitt finger mot sina läppar som om jag skulle vara tyst. Sen drog han upp mig och viskade " du ska nog inte vara så nära sängen nu" jag förstod inte vad han menade men flyttade på mig. Simon och William kom in i rummet med en hink full med is vatten.  Dom skrattade och hällde det över Liam. Jag kunde inte sluta skratta åt minen han fick. "AAAAAAAHHH!!!" skrek han. Han fick syn på mig och sprang mot mig. "NEJ! du skulle bara våga!" skrek jag när jag förstog vad han skulle göra. Jag kunde fortfarande inte sluta skratta när han slängde mig över axeln. Han sprang ut till poolen och slängde i mig. Det var is kallt! värmen var inte på! "aaaaaaaaaaaaa!!!" skrek jag! Alla skrattade. Till och med Liam. Jag tog mig upp ur poolen och jag och liam gick och bytte om. När vi hade torkat oss åt vi frukost och satte på en film. Jag satt så nära Liam jag kunde och när filmen var slut kysste han mig igen. Jag var så lycklig. Jag kunde inte sluta le när vi lutade oss tillbaka igen. "Ooooooooh" Hörde jag Erik säga. "Ähh, håll tyst" sa Liam till honom. Sen gav han mig en liten puss på munnen igen. Hans mamma kom in i rummet och tittade på oss. Jag rodnade. Sen sa hon att hon skulle åka lite tidigare än planerat. Det gjorde inget. Hon gick ut igen och när hon var ute reste sig Liam upp. Han sträckte ut sin hand och hjälpte mig upp från soffan. Vi gick och packade våra saker sen la vi dom i bilen.  Alice hade precis åkt. Vi gick in och åt lite lunch. Det blev spagetti och köttbullar. Alla tittade fortfarande på min talrik. Jag tog ju bara så mycket jag visste att jag orkade. Varför tittade dom fortfarande så konstigt på mig? "Vad är det?" frågade jag. Dom tittade på varandra. Sen sa William " Du äter fortfarande som en myra!" Jag log lite blygt. Sen svarade jag " Jag orkar inte mer än så här..." "du kommer att få annorexia om du inte äter mer!" sa Albin. Jag sa inget mer på resten av måltiden. Jag hade inget att säga även om jag ville. När vi var klara tittade Albin lite ledset på mig. Som att han bad om ursäkt. Jag nickade och han blev lite gladare. Jag såg att hans blick föll på min axel. Jag skyndade mig att täcka ärret. "ska vi gå ut en stund" frågade Liam. Jag nickade och alla andra sa "ja!" i kör. Det fanns en liten park i slutet av gatan. När vi gick dit tog Liam mig hand. Jag antog att vi var ihop nu. Jag var glad. Jag hade aldrig haft en pojkvän förut. Jo... Det hade jag...Förra året. Jag var ny på min skola och han var så snäll. Efter en några dagar hade han fått syn på mitt ärr. Han hade frågat massor av frågor. Jag hade varit tvungen att berätta för honom. Han blev jätte arg på mig. Han skrek på mig att det var mitt fel att jag inte var stark nog att säga nej. Han hade sagt att om han hade gjort det så hade jag inte haft en chans att fly. Efter en vecka gjorde han exakt samma sak som Derek. Han sa att det var mitt fel att jag inte gjorde något och att  om jag berättade skulle han göra om det. Jag vågade inte göra slut och han fortsatte bara. Efter ungefär en månad hade jag samlat mod till mig att göra slut. Han vart rasande och slog mig i ansiktet. Han kallade mig hora och det värsta var att vi var i skolan. Han spred ett ryckte att jag hade varit otrogen och att jag var strippa. Om jag inte hade vart ihop med honom hade jag kanske haft en kompis nu. Men ingen ville bli känd som 'Strippans kompis' . Jag fick tårar i ögonen Liam upptäckte det först och frågade "vad är det?" Jag ville inte att någon skulle höra så jag viskade i hans öra vad som hade hänt med min senaste kille.  "jag skulle aldrig göra så mot dig" Sa han. Jag log. När vi var framme var det ingen annan där. jag satte mig på gunga och Liam putade på. Jag skrattade men snart tystnade jag... Den där bilen som passerade kände jag igen... den stannade och Derek tittade ut. Jag skrek. "vad är det Angel?" frågade Erik oroligt. Jag hoppade av gungan och landade på min onda fot. "aaaj!" ja jag tyst för mig själv. Jag  började gråta. Jag skulle aldrig kunna ta mig bort från Derek. "Han är här..." sa jag tyst men inte för tyst så att dom andra skulle höra. Jag vände mig om och sprang när jag såg honom komma mot oss. Dom andra kom ikapp och Liam tog min hand. Det kändes bättre. men jag var fortfarande rädd att han skulle komma ikapp också. När han var en bit bakom oss stannade vi och hämtade andan. Derek släppte oss inte med blicken för en sekund. Liam  tittade mig in i ögonen och sa " Jag älskar dig, oavsett vad som händer." "jag älskar dig mer" sa jag och kysste honom. när vi öppnade ögonen igen var vi tvungna att böra springa igen. vi kom fram till huset och satte oss i soffan...
Join MovellasFind out what all the buzz is about. Join now to start sharing your creativity and passion
Loading ...