You Are Just A Broken Heart Away From The Happy Ending

Jag är så rädd!! Enda sedan mina föräldrar skilde sig har jag varit fast med min pappa, en person som jag inte ens vill kalla för pappa. Han slår och skriker på mig jämt. Men nu kan jag inte ta det längre! Jag tänker rymma och bli av med honom föralltid.

0Likes
0Comments
649Views
AA

1. #1 Mom, I Need You...

För tre månader sedan skilde sig mina föräldrar och nu sitter jag och väntar på vem av dom som ska få ensamrätten till att ta hand om mig. Alltså, vem jag ska bo med. Om min pappa vinner så kommer jag bo kvar i vårat enorma hus här i Chicago, men om mamma vinner så vet jag inte vart vi tar vägen… Men å andra sidan så tror jag starkt på att pappa kommer vinna avtalet, men jag vill att mamma ska vinna Anledningen till att jag tror att jag kommer få bo med pappa därför att han är så sjukt rik, och då menar jag verkligen SJUKT rik, och därför så kommer han säkert muta juryn. Det är väl egentligen oacceptabelt, men min pappa har inga gränser.

Jag trycker mig mot väggen och glider sakta ner mot golvet. Där sitter jag i tystheten och väntar, väntar på att juryn ska fatta beslutet om min framtid.

När jag sitter här och bara väntar. Om dom ändå kunde komma snart, så att jag inte behövde dö här i hörnet där jag satt. Plötsligt hörde jag en klubbas slag mot ett bord, och allt folk började prata. Efter ett tag så hörde jag hur dörrarna öppnades och ut sprang min mamma. När hon närmade sig mig så såg jag hur tårarna rann ner för hennes rosiga kinder.

”Mamma?” sa jag oroligt. Hon kollade på mig och då förstod jag. ”Säg inte att jag ska bo hos pappa… Snälla, säg det inte!”

”Jag är ledsen Hailey… Älskling… Jag kunde inte göra någonting… Han mutade och mutade, och jag hann inte göra någo…” hon avslutade meningen på tvärt då hon hörde dörrarna öppnas och pappa kom ut. Hon sprang mot den stora dörren som ledde ut till den kalla vinterkvällen. Jag ställde mig upp och satte fart. Jag sprang mot henne tills jag kände ett hårt grepp om min arm. Jag vände mig om och såg
min pappas min. Det var ingen fridfull min, utan en argsint min med något ont i dom kolsvarta ögonen.

”Vad gör du?!” skrek jag i panik. Han kramade om min arm så hårt att jag nästan fick blodstopp.

”Vad jag gör? Jag håller i dig så att du inte ska springa iväg.” sa han argt.

”Men jag springer efter min mamma! Hon gråter ju!!” skrek jag och slog på hans hand med min andra arm. Men det gick inte.

”Bry dig inte om henne nu, hon får grina bäst hon vill. För nu är det JAG som äger dig!” sa han och tog tag i min andra arm, den som jag slog på honom med.

”Vadå äger, jag är väl inget DJUR heller!!!!!!!!!!!” skrek jag så högt jag kunde, och just då tappade han taget om min arm och jag flydde så fort jag kunde. Jag sprang ut ur det hemska huset, och lämnade kvar
min hemska pappa. Jag såg inte mamma någonstans, men jag anade att hon hade tagit en taxi till sin lilla lägenhet för att packa ihop allting, och flytta för gott. Jag sprang ut mot vägen för att få en taxi att stanna. Men när det kom en och jag klev in i den så förstod jag att jag inte skulle hinna. Jag klev av vid vårt stora hus och låste upp för att komma in. Jag tände alla lampor, ryckte åt mig den bärbara telefonen och sprang upp på mitt rum. Jag slog numret till Madison och la telefonen sakta mot örat.

”Hej, det är Madison.” hörde jag Madisons bekanta röst säga.

”Hej… Hailey här…” snyftade jag.

”Nämen, gråter du?” sa Madison med sin mjukaste röst.

”Ja…” svarade jag.

”Men vad har hänt?”

”Du vet… Ensamrätten, vem av mamma och pappa jag skulle bo hos…” började jag, och så berättade jag allting, om hur mamma hade gråtit och hur pappa hade behandlat mig.

”Stackare… Jag förståratt du inte vill bo med den där blådåren!”

”Tack Madison, jag är glad att jag har dig… Du är bra på att trösta.”

Join MovellasFind out what all the buzz is about. Join now to start sharing your creativity and passion
Loading ...