Simultankapacitet

Elsa börjar sista året på gymnasiet. Hon är tillsammans med ett år äldre Fredrik som har bil och allt. Men Måns börjar i Elsas klass. Elsa faller genast för honom och han verkar också intresserad. Men hon vill ju inte lämna Fredirk, de har det ju så bra. Hon inser att det inte alltid är så bra att ha många järn i elden samtidigt.

1Likes
0Comments
523Views
AA

3. Är det så krångligt?

 

"Så...!” suckar Anna och hyssjar. ”Nu är vi alla samlade! Välkomna!”

”Tack...!” säger alla välkomnade.

”Detta är vårt sista läsår tillsammans! Kan ni tänka er?!” Anna ler. ”Och vi har fått en ny elev!” hon går fram till Måns bänk och ber honom ställa sig upp. ”Kan du berätta om dig själv, Måns?”

”Ja, vad kan jag berätta? Jag heter Måns. Karlfelt. Jag har bott i Italien i två år och nu har vi flyttat tillbaka till Sverige. Min mamma kommer från Italien.” det blir tyst och han tittar sig omkring i två sekunder. Anna går tillbaka till katedern och Måns sätter sig ner.

”Elsa, du kan väl visa Måns runt idag?” frågar hon och jag nickar. Inom mig skriker jag av lycka men måste påminna mig om att jag är tillsammans med Fredrik.

Anna delar ut scheman till alla och andra ointressanta papper. När lektionen med babbel om det kommande läsåret är slut visar jag Måns runt. Vår skola består av fyra, egentligen fem byggnader. En för varje årskurs. I dem byggnaderna finns ”vanliga” ämnen som svenska, geografi och engelska. I den fjärde byggnaden har vi gemensamma klassrum för ämnen med dyrare material. Som kemi och de linjer med datorer, symaskiner eller stora sågmaskiner. I den femte är det gemensam matsal.

Dina och Joanna går bakom oss, de fnittrar och viskar och ibland när de råkar skratta eller pratar för högt hyssjar de. Jag berättar, varnar, och rekommenderar. Måns kommer med roliga skämt eller ordvitsar som jag skrattar åt naturligt utan att anstränga mig. Det skulle aldrig hända med Fredrik. Om han skulle berätta något roligt skulle jag säkert inte fatta och låtsas skratta. Jag berättar inte för Måns om Fredrik. Jag vet inte varför men det känns inte rätt. Något i hans blick får mig att tappa fattningen om omvärlden och bara stå och gapa. Och titta in i de där vackra ögonen. Det händer inte varje gång, för han ser mig i ögonen ofta, men ibland. Och ibland puffar Dina eller Joanna mig i sidan och ger mig en blick.

När rundturen är slut stannar vi utanför Sångrummet. Man har en timme i månaden i Sångrummet. Man går dit ensam till en sångpedagog vars namn är Tova. Tova är en av de få vuxna på skolan som jag gillar. Hon har mörkbrunt hår som alltid är flätat i komplicerade flätor och hon har konstig, men bra, klädstil. Speciell. Om hon inte har en kopp te i handen har hon en mikrofon eller en burk kakor eller godis. Hon har en speciell personlighet. Det är svårt att förklara men hon är alltid så glad och sprallig och på något sätt barnslig. Istället för att uttrycka sig med ord brukar hon rita på sin whiteboard som täcker en hel vägg eller så gör hon konstiga rörelser med kroppen. Jag gillar henne för att hon sticker ut och är speciell utan att bry sig om vad andra tycker. Måns har privat sånglektion nu så jag lämnar honom där och säger att jag väntar på honom utanför när han slutar så att han inte ska gå vilse. Dörren stängs efter honom och Joanna utbrister:

”Herregud, Elsa! Varför får du alla killar?”

”Därför att jag ser bättre ut än dig?” säger jag glatt men blir allvarlig ”Okej, detta kan låta konstigt, men... snälla berätta inte för Fredrik att jag ska va med Måns idag... Eller någon annan dag...!”

Båda ser frågande på mig.

”Alltså, han ser ju så bra ut!” väser jag.

Båda nickar.

”Och jag kan dumpa Fredrik för honom. Men då vill jag komma närmre honom först. Så, snälla, medan jag träffar och lär känna Måns, möjligt vis får bekräftat att han gillar mig, mycket, om ni fattar vad jag menar...berätta inget för Fredrik!”

Jag upptäcker att vi har börjat röra på oss och är halvvägs till klassrummet.

”Så du menar att precis när du ”inleder” ett förhållande med Måns dumpar du Fredrik? Varför inte bara dumpa honom nu?” frågar Dina.

”Därför att om jag dumpar Fredrik nu och sen upptäcker jag att han där, Måns, inte gillar mig som jag gillar honom. Om jag inte dumpar Fredrik nu så kan jag lära känna Måns bättre...” viskar jag, men Joanna avbryter mig.

”Men du kan ju inte bara gå från famn till famn!” säger hon .

”Jag vet... Därför kanske vi kan vänta lite när jag har dumpat Fredrik. Och det känns verkligen som om vi liksom...!” Jag smäller ihop händerna för att illustrera mig och honom. ”Vi passar ihop! Tror jag...”

”Ja” instämmer Dina ”Ni såg ju ut att ha roligt...”

”Jag vet!” väser jag ”Och han sjunger och spelar massa instrument, precis som jag, och han har försökt få skivkontrakt hos pappa, och han kan italienska, precis som jag... Och han ska komma hem till mig idag!!” säger jag tyst. Vi går in i klassrummet och jag ser Joanna ge Dina en ironisk blick.

När lektionen är slut går jag tillbaka till Sångrummet. Jag står utanför och väntar tills han kommer ut.

”Oj!” andas han. ”Det var mycket energi där inne!”

”Jo, jag vet!” fnissar jag. ”Hon är lite... överväldigande!”

 

Join MovellasFind out what all the buzz is about. Join now to start sharing your creativity and passion
Loading ...