Simultankapacitet

Elsa börjar sista året på gymnasiet. Hon är tillsammans med ett år äldre Fredrik som har bil och allt. Men Måns börjar i Elsas klass. Elsa faller genast för honom och han verkar också intresserad. Men hon vill ju inte lämna Fredirk, de har det ju så bra. Hon inser att det inte alltid är så bra att ha många järn i elden samtidigt.

1Likes
0Comments
519Views
AA

2. Är det bara jag?

 

Svenska-läraren Jessica går upp på plattformen som ska likna en scen och hyssjar i mikrofonen. Det tystnar lite men många viskar fortfarande och jag hör någon bakom mig kommentera hennes make-up och kläder.

”Tysta nu!” säger Jessica. Hon fumlar med en lapp och tappar den på marken. Hon böjer sig ner för att ta upp den och med sin urringade tröja busvisslar många. Jag skrattar med alla andra men kan inte sluta snegla på honom, den där Måns... Även om det känns ganska frestande att titta rakt in i Jessicas urringning kan jag inte sluta titta på honom.

”Så!” hon reser sig upp och rättar till tröjan och urringningen. ”Tysta!!” nästan ryter hon åt oss och det blir knäpptyst. ”Så... Välkomna till ert tredje läsår på Josef-gymnasiet! Jag hoppas alla ser fram emot både höstterminen och vårterminen, inte bara loven och er student. Detta läsår finns det fjorton olika linjer och totalt sextio inriktningar.”

Folk börjar sucka och prata igen så jag stänger av öronen och koncentrerar mig på att ta mig samman. Jag är tillsammans med Fredrik. Jag älskar honom. Kanske. Eller... Vi träffades på någon spelning på något ställe en dag på sommarlovet. Jag stod tryckt mot en vägg sen kom han och sa ”Hej, du där!” Jag tittade mot hans håll och såg att han menade mig. ”Kom så ska jag visa dig en sak!”

Först tvekade jag, men jag övervägde risker med chanser och följde med honom ut på en klippa och tittade på solnedgången.

Egentligen är vårt förhållande inte så bra... Han är ju dessutom ett år äldre än mig vilket gör att vi inte kommer att träffas så ofta nu när skolan börjar. Egentligen gör vi inte så mycket tillsammans, faktum är att jag har undvikit honom på sista tiden, sagt att jag har haft annat för mig eller inte ringt tillbaka när jag egentligen skulle det.

Jag inser hur jag stirrar på den underligt vackra varelse några platser bort och slår ner blicken i golvet. Jag borde dumpa Fredrik och... Nej. Jag förbjuder mig själv att tänka så. Inte bra, Elsa. Inte bra! Jag vet ingenting om honom!

Jessica tackar för talet och går ner från scenen sedan kommer alla mentorer upp, en efter en, och ropar upp sina klasser och klassrum. Jag får reda på att Måns heter Karlfelt i efternamn. Det passar ju bra eftersom jag heter Leander i efternamn, så då kommer vi efter varandra. Jag går efter honom till klassrummet och försöker gå ifatt honom utan att lyckas. När vi går in i klassrummet och sätter oss på valfri stol sätter jag mig så nära honom som möjligt. Han vänder huvudet mot mig och ler och jag försöker le tillbaka.

”Hej igen.”, säger han ”Jag heter Måns, fast det vet du nog redan...”

Han sträcker fram handen för att skaka min och jag darrar så mycket så det är sjukt, men tar ändå hans.

”Elsa...”, säger jag nervöst. Jag tvingar mig själv att säga någonting. ”Så du är ny...”

”Ja, jag, eller min familj, har bott i Italien i två år, men nu blev pappa skickad tillbaka till Sverige...”, han suckar och jag försöker hålla igång samtalet.

”Så du kan italienska?” frågar jag hoppfullt.

”Ja, min mamma är från Italien, så jag lärde mig det när jag lärde mig prata.”

”Åh...” säger jag. ”Jag kan också italienska. Och franska, och indiska...!”

”Oj, du måste ha mycket fritid!”

”Nja, jag hade lektioner två timmar varje dag i en och en halv månad per språk. Min bror kan japanska och grekiska och han håller på att lära sig portugisiska. Sen ska vi båda lära oss kinesiska, enligt pappa...” jag inser att jag har börjat babbla och slår handen för munnen. ”Oj, förlåt om jag pratar för mycket...!”

”Nej, nej! Det gör ingenting, din röst är... fin...!” han blir lite rosig om kinderna och jag känner att jag blir röd i hela ansiktet.

”Tack...” fnissar jag tyst.

”Men varför lär ni er så många språk?”

”Pappa vill att vi ska bli ”lika framgångsrika som honom någon gång i livet”...” härmar jag pappa trött.

”Är han framgångsrik då?” undrar Måns. Först låter det som om han säger det på skoj men jag hör att han frågar på allvar.

”Han heter Victor Leander om det säger dig något. Det är han som är chef och grundare av...”

”Jo! Klart jag vet vem det är! Jag försökte få skivkontrakt med dem när jag kom till Sverige i sommras.”

”Sjunger du?!” frågar jag förvånat.

”Ja! Och jag vet att du gör det,” svarar han. ”det är en ära att få prata med en så känd person som du!” säger han och försöker härma någon gammal person.

”Åh... Jag trodde inte att jag var känd...!”

”Jag tror att de flesta i vår ålder vet vem du är!”

”Oj... Men jag kan säkert fixa något till dig...” jag ser min chans att få till något ”Jag kan fråga pappa idag. Om jag får ditt nummer så kan jag ringa dig och berätta vad han sa. Eller så kan du följa med mig hem efter skolan. Jag har en egen liten studio som jag kan spela in i.”

”Ja, det verkar kul! Jag måste bara hämta min lillasyster och följa henne hem. Men det tar inte så lång tid, vi bor väldigt nära.”

”Jag kan hämta dig. Var bor du?” frågar jag glatt.

”Du kan stanna på östra sidan av stadsparken.” säger Måns och vår mentor, Anna, kommer in i klassrummet.

”Leta efter en Ferrari 458 Italia” viskar jag och han ser storögt på mig.

Join MovellasFind out what all the buzz is about. Join now to start sharing your creativity and passion
Loading ...