SkyddsÄngel (SWEDISH)

Eftersom att jag suger så mycket på engelska så tänker jag skriva en historia på svenska som ingen här någonsin kommer att förstå. Men det är bra, då slipper alla läsa det här ;)

2Likes
6Comments
1083Views
AA

1. Prolog (Bara kladd)

Jag hör någon ropa på hjälp. Sekunden efter känner jag en stöt i mellangärdet. Jag springer så fort jag kan längst den smutsiga gränden. Enligt min erfarenhet brukar sådana här gränder inte vara så långa, men jusst det här känns som om den aldrig tar slut. Så jag gör vad jag måste för att ta mig fram snabbt nog. Jag hoppar. Rätt upp i luften och landar på takkanten av en hus. Därifrån hoppar jag rätt ut och landar på nästa tak. Jag är alltid rädd at någon ska se mig flyga fram men jusst nu bryr jag mig inte. Jag är för rädd att jag ska måsta känna när min skyddsling dör. Jag tror inte att jag skulle kunna överleva den smärtan en gång till. En gång är nog för att räcka en livstid. Jag missbedömmer ett hopp vilket gör att jag hamnar på väggen nedanför den lilla kanten som utgör vart taket sitter och håller hårt i det. Jag kollar försiktigt ner mot marken. Gränden är fortfarande tom och verkar om möjligt ännu smutsigare nu. Hur lång är den där gränden egentligen? Jag kravlar mig upp ovanpå huset. Den vita klänningen jag hade är alldeles förstörd nu. Min mamma kommer att bli galen på mig när hon ser mig så här. Jag känner en vibration som berättar att jag är närmare min skyddsling. Jag hoppar igen. Vibrationen växer sig starkare som ett band ju närmare jag kommer. Precis som ett osynligt band mellan mig och min skyddsling. Jag kallar dom alltid så. Så att jag inte ska blanda ihop namn. Om jag vet namnen. Jusst nu har jag ingen aning om vad han heter. det ända jag vet är att jag ska rädda honom. Äntligen kan jag se de två männen. Den ena mannen har en kniv i sin hand. Jag kan se direkt att jag ska hjälpa mannen som ligger på marken med kniven mot sin strupe och har den andra mannen över sig. Inte bara för hela situationen. Nej då, jag vet det för att mannen underst utsrålar en blå aura. Jag tar sats och hoppar mot marken. När det bara är en liten bit kvar till marken känner jag plötsligt en smärta i halsen som gör att jag tappar konsentrationen. Vilket gör att jag mer ramlar än hoppar till marken. Jag ler nästan åt ironin. Fast då kommer jag ihåg varför jag fick ont och vad jag måste göra. Jag springer fram till dom två männen och sliter bort den översta. Killen som fick kniven i halsen ligger kvar och ser förvånat på mig. Såret är inte djupt nog för att ta död på honom riktigt än. Spring! Tänker jag innan jag vänder mig mot den andra killen. Han har rest sig upp. Han ler mot mig och tänker hur liten jag är. Men han underskattar mig verkligen om han tror att han ska lyckas hugga mig med den där kniven. Den andra killen som blev skadad har rest sig och börjat springa härifrån. Jag hoppas han ringer polisen. Nu är det bara jag och killen med kniven kvar. Han kollar lite efter killen som just sprang som om han vill följa efter honom. Men sen tänker han att han har tid efter att han mördat mig. Killen springer mot mig med kniven i högsta hugg. I vanliga fall skulle jag le åt någon som tror att dom är bättre än mig, men jusst nu orkar jag inte. Jag vet inte ens varför han skulle mörda den andra mannen. Jag vill bara hem till min egen säng och min egen dusch. Så när killen når fram till mig tar jag bara ett steg åt sidan och puttar honom -kanske lite för hårt- in i väggen bakom mig. Jag hör smällen när hans huvud slår in i väggen och ser sedan när han sjunker ihop på marken. Jag kollar så att han fortfarande har en puls sen sticker jag. Killen som blev skadat har ringt polisen som redan är på väg. Jag hoppas han inte berättar för någon om mig. Inte för att någon skulle tro honom när han berättar att en snart sjuttonårig tjej räddade hans liv. men ändå, saker sprider sig. Snart kommer någon på att alla som berättade om den sextonåriga tjejen som räddade deras liv faktiskt talade sanning. Och då ligger jag illa till.

Join MovellasFind out what all the buzz is about. Join now to start sharing your creativity and passion
Loading ...