Kråkan är klumpig og kraxande svart. Om en stund är den alldeles död. Men flickan hon springer för livet.  Med en skadeskjuten fågel i famn.Hon springer mot trygghet och värme. För det som är riktigt och sant. Åh hon springer med tindrände ögon. Hon springer på taniga ben. För hun vet det är sant det som pappa har sagt, Finns der liv är det aldrig försent.

Som tror der finns någon som kan hjälpe mig än, som tror der finns nån som har svar. Åh jag springer med bultande hjärta. Jag springer på taniga ben. Åh jag bönar och ber, fast jag egentligen vet, att det readan är allt försent.

  

Kragen er klodset og kvækken sort. Om et øjeblik er det helt død. Men den pige, hun løber for livet. Med en såret fugl i favn.Hun løber til sikkerhed og varme. Fra hvad der er rigtigt og sandt. Åh hun løber med funklende øjne. Hun løber på tynde ben. For hun ved, at det er sandt, hvad far har sagt: at der  liv, er aldrig for sent.

Som tror der er nogen der kan hjælpe mig nu, som tror der er nogen, der har svar. Åh jeg løber med bankende hjerte. Jeg løber på tynde ben. Åh, jeg beder, selvom jeg ved. At det redningen er alt for sen.

 

Flickan och kråkan